Han beskriver sitt arbete som att spela schack utan att se spelplanen. Men med Tobias Ragnarssons skarpa fokus, lyckas han ändå passera nålsögat gång på gång när han tolkar kommuners förfrågningsunderlag. Som motvikt till bullseye-jakten brukar Roxx anbudsansvarige arrangera låtsaskonserter på sitt hemmakontor under helgerna.
Du är född och uppvuxen i Västerås, hur kom du till
Vimmerby och Roxx?
– När IT-bubblan sprack tog jag och min flickvän fram en
Sverigekarta och drog ett streck vid Gävle. Sen sökte vi jobb söder om strecket
– och hamnade i Alingsås. Efter åtta år där gjorde vi samma sak igen, den
gången gick flyttlasset till Vimmerby. Efter några år som samordnare på den
kommunala arbetsmarknadsenheten sökte jag Roxx tjänst som projektledare med
fokus på offentlig sektor under 2019.
Trivs du?
– Ja verkligen! Jag har ju arbetat 15 år i olika kommuner
och har sett deras verksamhet från insidan. Det har jag stor nytta av när jag
försöker bena ut vad de faktiskt efterfrågar i förfrågningsunderlaget, så att
vi kan optimera vårt anbud. Ändå är det som att spela schack i blindo. Man får
navigera genom att läsa mellan raderna, göra bedömningar och ibland chansa. Och
så gäller det att kunna ta en förlust; att komma tvåa och bli ”first loser”
tillhör vardagen.
Det låter tungt?
– Ja – i typ tio minuter. Jag är ganska osentimental av mig,
så jag lägger det snabbt bakom mig och tar sedan tag i nästa upphandling.
Lite som att dra ett streck på en Sverigekarta och packa
väskorna?
– Haha, precis!
Du, det ryktas om att du har varit med i Lilla
Sportspegeln?
– Ja, det stämmer faktiskt! Vår skolklass gick till final i friidrottstävlingen
Mjölkkannan 1989 och Lilla Sportspegeln gjorde ett långt specialavsnitt om
tävlingen. I inslaget hoppar jag längdhopp och blir intervjuad av självaste Jacob
Hård – som 13-årig nörd.
Vad nördar du numera?
– Min fru lade fram ett sudoku och frågade om jag kunde lösa
det. Jag hade aldrig prövat tidigare men började titta på det. Och sen satt jag
med det där hela jävla lördagen – jag kunde inte sluta när jag väl hade satt
igång. Så är det med jobbet också. Jag blir väldigt fokuserad på det jag håller
på med – går in för att lösa uppgiften oavsett vad jag känner för den.
Vad får dig att må riktigt bra?
– Spela gitarr till rocklåtar. På helgerna brukar jag säga
till min fru och dotter ”jag går in på kontoret ett tag.” Sen kopplar jag in
elgitarren till en stor förstärkare och kompar till gamla rocklåtar iförd
morgonrock. Att arrangera konserter för mig själv är min motsvarighet till att
puckla på en boxningssäck eller dra ut i skogen och springa.
Apropå rock i morgonrock – vad är det sjukaste du har
gjort?
– Det måste nog vara att flyga till Nairobi helt ensam som
17-åring. Jag skulle bo hos en kompis vars pappa hade fått jobb där. Men
familjen stod på fel ställe på flygplatsen när jag anlände. ”Jaså, de är inte
här!?” tänkte jag. Och detta var ju före mobiltelefonernas tid, så jag fick gå
omkring där och hoppas på att inte hamna i trubbel – man stack ju ut lite. Men
det löste sig i alla fall och jag bodde sen där hela sommaren.
