Han har upplevt DOS-miljöer, Mac-revolutioner och
suktat efter panpizza ända sedan 1900-talet. Möt Örjan Folcke – Roxx grafiska
formgivarräv med 25 år på byrån och en sällan skådad passion för musik.
25 år på Roxx – hur känns det egentligen?
– Lite surrealistiskt, faktiskt. Jag har varit här
halva livet, om man ser till mina 50 jordsnurr.
Vad ledde dig in på grafisk formgivning?
– Jag visste tidigt att jag ville hålla på med något
kreativt, men tankarna fanns även på att bli författare. Redan i tredje klass
skrev jag små sagor om min klass, 3B i Mullsjö, som fröken läste upp på roliga
timmen. Det blev många äventyr och illustrationer.
– Jag var tidigt ganska duktig på att teckna och
skriva, så det föll sig naturligt att sikta på den kreativa fåran. Under gymnasiet
gick jag vidare till att syssla med fotosättning i DOS-miljö – med floppy disks
och framkallningsmaskiner – och när vi fick Mac-datorer med QuarkXPress 1991
kom den stora revolutionen. Det var som dag och natt!
– Efter gymnasiet pluggade jag MKV (medie- och
kommunikationsvetenskap) och Skapande svenska på högskolan.
Okej, så hur hamnade du på Roxx?
– 1998-1999, efter att jag hade avslutat min
utbildning, letade jag jobb och hörde via Arbetsförmedlingen att Roxx i
Vimmerby sökte folk. Det var en bit att flytta från Mullsjö, men jag tyckte
ändå att avståndet var överkomligt.
– Jag minns förresten att det pratades om att man
skulle få panpizza om man jobbade över på Roxx, men under mina 25 år har jag
inte fått en enda panpizza. Istället blev min början lite annorlunda: tanken
var att jag skulle skriva och formge nyhetsbrev, men vi fick aldrig in några
sådana projekt. Istället fick jag hoppa in och ta över som tidningsformgivare när
en kollega blev sjuk.
Vad är det mest minnesvärda från dina år på Roxx?
– Ett av de första projekten jag minns tydligt var när
jag och Danne P (Sandin, formgivare och senare ateljéchef, reds. anm.) satt på
säljaren Micael Lindgrens kontor för att få en genomgång inför en
tidningsproduktion. Det var pilar hit och dit över hela blädderblocket, lite
som när Kurt Olsson förklarar något. Vi fattade ingenting, men det blev ändå
bra till slut.
– Men mest minnesvärt är de roliga resorna med
företaget till Cypern och Tallinn. En annan kul jobbrelaterad händelse var att
jag lyckades omvända en väldigt barsk kund som alla var rädda för. När han vid
ett tillfälle ringde upp om ett korrektur svarade jag: ”Vad trevligt att du
ringde!” Då blev han precis tyst och sa: ”Det är inte så många som säger det.” Efter
det fick vi bra kontakt.
Vad njuter du av utanför jobbet?
– Jag gillar konserter och musikquiz. Musik är en stor
del av mitt liv, och jag läser mycket, mest romaner och musikbiografier. Jag är
uppvuxen med Tolkiens böcker. Mina föräldrar läste The Hobbit och
Ringen-trilogin för mig när jag var liten.
Hur blev du så musikintresserad?
– Jag hade många olika perioder som barn. Ett tag var
jag helt insnöad på kungar, jag målade av dem och lärde mig hela regentlängden.
Sedan blev det bilar – jag kunde alla bilmärken och modeller, men de har jag
glömt nu.
– Därefter blev det musiken, och intresset tog
ordentlig fart när jag upptäckte banden Black Sorrows och Fairground Attraction
i högstadiet. Fairground Attraction gjorde förövrigt comeback 2024, vilket är
mycket större än Oasis comeback i min värld!
Har du någon favoritkung?
– Nej, men jag har en karolin i släkten på min pappas
sida, Nils Klint, som slogs med Karl XII i Poltava. Han hamnade sedermera i
fångläger i Ryssland, men tog sig sedan tillbaka till Sverige och fick totalt
nio barn.
Vilken är din bästa konsertupplevelse?
– Helt klart Tom Waits på Cirkus 1999. Han drog in oss
alla i sin egen lilla värld. Hela konserten började med att han gick rakt genom
publiken och vrålade i en megafon. En otrolig varietéföreställning på 1 timme
och 45 minuter.
Vilket är det konstigaste stället du har varit på?
– The Outback i Australien. Jag var där med min kompis
Peter och sov under bar himmel. Man fick skaka ur sin ”swag”, en slags sovsäck,
ordentligt för inte riskera att bli biten av en skorpion i sömnen.
– Vår guide på resan var en före detta surfare som
kallade sig ”Dangerous Brian”. Han spelade U2:s “Beautiful Day” på maxvolym och skrek: ”If you don’t like
the music, don’t sit under the speakers!”.
Okej, nu till de viktiga frågorna: Skulle du vinna i
en fajt mot en bäver?
– Jag tror det. Bävrar är hårda, men jag springer
snabbare och avgör med en spark.
En höna då?
– Den har ingen chans mot mig. Om jag är desperat så
tar jag hönan elva gånger av tio.
Huggorm?
– Jag vill tro att jag överlever den också. Det är nog
först när vi kliver upp på pitbullhundar och liknande som jag eventuellt stryker
med.