Linda Svensson om att ständigt stå i givakt

Kalkfläckar? Vik hädan! Kirskål och kvickrot – ni har inte en chans! Möt Linda Svensson – Roxx egen siffernissa som ständigt suktar efter städning och kött, och ofta drömmer sig tillbaka till 80-talet.

Du sysslar med ekonomi till vardags. Fördomen säger att du är ordningsam – stämmer det, eller är du i hemlighet en riktig jävla slarver?

– Haha, nej, jag är absolut ingen slarver. Verkligen inte. Jag mår väldigt bra av att ha ordning och reda runt omkring mig.

Har du en privat Excelfil som heter något i stil med ”Hushållsbudget_2024_Version 1.2_Rev. mars”?

– Nej! Där är jag inte lika nitisk. Förr samlade jag mycket papper i pärmar, men nu finns ju det mesta digitalt. Just när det gäller hushållsekonomi känner jag faktiskt att jag kan släppa lite mer på kontrollen. Visst har jag koll, men inte ner på varje krona och öre.

Är du sparsam?

– Nja, jag unnar mig gärna det jag vill ha, särskilt i klädväg, men känner mig inte heller särskilt slösaktig. Sunt sparsam kanske?

Okej, kan du beskriva dig själv med tre ord?

– Social, noggrann och pedant.

Är du pedant även när det gäller städning?

– Gud ja, men jag mår bra av det. Det fungerar som terapi på något vis. Helt ärligt så tycker jag att det är ganska trevligt och avkopplande att städa och rensa ogräs.

– Jag skulle liksom aldrig kunna sätta mig i soffan och slappna av, eller stirra ner i telefonen, innan det ordning och reda hemma.

Är övriga familjemedlemmar med på ”städtåget”?

– Nja, inte direkt, men vi har våra tydliga roller. Jag städar. Mogge gör andra saker.

Nu till något helt annat: Berätta om din Roxxkarriär!

– När jag började 1991 var vi 25 anställda. 1999 var vi uppe på 114, med många kontor i olika städer. Det skedde en väldigt stor expansion under 90-talet.

– 2001 gick jag på mammaledighet med mitt första barn, och åren därefter övergick jag till att arbeta med Björkbackens verksamhet och fastigheter (som då hade samma ägare som Roxx, reds. anm.), innan jag kom tillbaka till Roxx 2010 i samband med den nya ägarkonstellationen

– Jag har trivts väldigt bra under åren. Jag har fått mer och mer ansvar och känner verkligen att jag har vuxit i min roll. Det känns fint att ha fått den möjligheten.

Kött eller fisk?

– Kött! Jag älskar kött. En köttbit med en fräsch sallad och färskpotatis slår det mesta.

Gillar du att laga mat?

– Nej, jag är ingen matmamma. Jag gillar mer att städa efter matlagningen! Hemma har vi delat upp det så att jag står för vardagsmaten och Mogge sköter helgmaten. Mogge skulle förresten lätt kunna leva på frallor, jordgubbar och mjölk – men jag vill ha riktig mat när det väl ska ätas.

Grattis, det är din drömsöndag! Du har inget planerat, inga måsten och bankkontot är påfyllt – hur tillbringar du dagen?

– Oj, det var svårt. Jag sätter mig nog bara i solen, hemma, med en kopp kaffe. Jag trivs bäst hemma.

Vad gör du när kaffet är urdrucket då?

– Ja du… Det blir nog inget speciellt. Jag sitter kvar och njuter så länge det är fint väder.

Det sägs att du är väldigt familjekär, hur tar det sig uttryck?

– Jag har både min mamma och mormor i livet, som jag servar och försöker ställa upp på så mycket jag kan. Och så skämmer jag bort mina barn. De är vuxna, 19 och 23 år nu, men jag står i givakt för dem ändå.

– Allt har gått så fort, så himla fort. Det är inte lätt att förlika sig med att barnen är stora nu, när jag är en orolig hönsmamma i själen.

Vad är du intresserad av, på riktigt?

– Hmm… Oj. Svårt. Min familj och vårt hem. Sen är det inte så mycket mer. Fast solsemester är ju härligt, och jag gillar att kolla på hockey och fotboll, helst när det är mästerskap.

Skryt om något!

– Näe… Oj. Det kan jag inte. Nej, det blir inget skryt från mig.

Okej, jag respekterar det. Men om 150 000 kronor i ovikta sedlar dimper plötsligt ner på hallmattan, vad gör du då med kosingen?

– Bokar en solsemester. Eller en resa till USA, även om det är lite långt.

Vad saknar du mest från 80-talet?

– Musiken och att vara ung.

Okej, här kommer något som var tänkt att likna pest eller kolera, men som inte alls fick samma schvung: Skulle du helst tävla i OS (valfri gren) eller riva av intro till Jumpin’ Jack Flash inför ett fullsatt Ullevi?

– Jag är inte musikalisk alls, så det får väl bli OS. Men vilken gren? Kanske något sprintlopp. Jag var ganska vass på 60 meter i skolan.

Hur vill du tillbringa dina sista år i livet?

– Tillsammans med nära och kära, barn och barnbarn. Bara familjen är nära så spelar resten inte så stor roll.