Ris, kyckling, broccoli, träning. Repeat.
Möt Kjell Nestor – programmeraren som välkomnar ett hårt inrutat liv, och som fruktar för dagen när AI-utvecklingen inte längre går att tämja.
Vi börjar med ett scenario: Tigerbalsamet sticker i näsan. Du drar åt snörena i dina slitna tygskor – hårt! – tills huden under plösen veckar sig i ett köttigt bäckeböljamönster. Linnet på, vaselin i hela ansiktet. En tvekamp stundar, grekisk-romersk stil. Brottningens grand slam. Fem minuter senare står du öga mot öga med din ärkefiende, bulgaren Ichkov, Ångvälten från Dobritj. I samma sekund som hans håriga högerarm famlar efter ett patenterat nackgrepp, lutar han sig närmare och viskar: Vad jobbar du med?
Vad svarar du?
– Herregud. Lite obehagligt ju. Jag svarar att jag är systemutvecklare, men jag lägger också till – som jag alltid gör när någon frågar – att jag bygger appar, hemsidor, integrationer och större digitala system. Vi har till exempel en del taxibolag som kunder, som jag hjälper med funktioner för bilbokningar och ärendehantering. Men jag utvecklar också mer generella systemlösningar för exempelvis reklamationshantering, olyckor och avvikelser.
Det låter som en himla massa programmering?
– Yes, så är det, men förutom att kunna programmera i en mängd olika språk behöver en systemutvecklare också ha insyn i användarupplevelsen. En ganska stor bit av jobbet är kopplad till UI- och UX-design. Systemen jag bygger måste vara enkla att använda.
Hmm… Okej. Kan du förklara vad en systemutvecklare gör, så en person över 75 år förstår?
– Nej, det går nog inte. Eller jo! Jag skulle säga så här: Du vet när du loggar in på banken och betalar räkningar? Jag utvecklar den typen av systemlösningar – fast mest för taxibranschen och utan en massa pengar. Shit, jag har aldrig behövt tänka så om vad jag gör förut.
Varför valde du att bli systemutvecklare?
– Alltså, jag började hålla på med datorer när jag var fem-sex år, och jag har väl alltid varit lite av en smygnörd. I grunden tycker jag att programmering är väldigt roligt, att ställas inför en utmaning utan att veta hur jag ska lösa den. Det blir ofta en typ av detektivarbete; från A till B och vidare till C, liksom.
– Jag började faktiskt plugga spelprogrammering i Karlshamn en gång i tiden – men det var inget för mig. Jag var väldigt skoltrött just då, så jag hoppade av. Men några år senare hakade jag på en kompis som skulle börja plugga system- och webbutveckling. Och på den vägen är det!
Har du utvecklat några ”system” privat?
– Haha, ja, om vi likställer system med rutiner så absolut. Jag är väldigt beroende av rutiner för att må bra. Jag äter samma sak till lunch varje dag: ris, kyckling och broccoli. Jag ”matpreppar” varje söndag och jag tränar fyra-fem gånger i veckan. Träningen är definitivt en stor och viktig del av mitt liv.
Jag gissar att du ”gillar teknik” – vilken är din favoritpryl?
– Min dator som numera, efter en välbehövlig uppgradering, är en riktigt fet PC. Annars är jag faktiskt inte så teknikintresserad. Bara datorn funkar så är jag nöjd.
Är all teknisk utveckling av godo?
– Nja, jag vet inte, det får väl framtiden utvisa. Vi har ingen aning om vad AI-utvecklingen med ChatGPT i spetsen kommer att innebära om fem-tio år. Och man har ju sett Terminator! Så lite skraja bör vi nog vara.
– Även inom programmeringen utvecklas allt så enormt fort. Det kommer hela tiden nya språk som man måste hålla sig uppdaterad på – och man måste träna för att kunna presentera, även som programmerare.
Så … vem vinner i fajten Systemutvecklare (som yrke) vs. AI (artificiell intelligens)?
– AI vinner. Tyvärr – fan, men så blir det.
Avslutningsvis: Vilka ”system” skulle du vilja utveckla eller avveckla på Roxx?
– Vår instämplingsfunktion hade *host host* mått bra av en uppfräschning. Där är tiden för avveckling kommen. Och kaffemaskinen skulle behöva en utveckling, gärna med automatisk leverans av påfylld kopp till mitt eget skrivbord.