Julia Jonsson om att koreografera kundresan

Junior strateg och blivande planner på Roxx. Julia Jonsson lämnade danssalen för att jobba med varumärken. Hon älskar ordning, hatar Excel, preppar matlådor som en galning och går igång på riktigt nischade knäckfrågor. Hon bjuder oss också en snabbkurs i fascia, en TikTok–idé innehållandes ”Für Elise” och förklaringen till varför möten utan agenda ska utrotas.

Vad gör du på Roxx?

– Det beror mycket på vem som frågar, men det korta svaret är att jag jobbar med varumärkesutveckling och breda strategiuppdrag.

Vilket missförstånd om strategisk kommunikation vill du sänka på havets botten?

– Att strategiarbete är krångligt och obegripligt. Varumärkesstrategi, framförallt, är raka motsatsen: kort, enkel och tydlig.

Julias guldvecka

En riktigt bra vecka för Julia börjar i köket. Frukost och lunch är preppat för de kommande dagarna, och om det är ”en riktig jävla guldvecka” finns det även färdiga middagslådor redo i kylen.

– När matlagningen är borta ur ekvationen blir det mycket tid över till annat som jag vill göra. Jag giller heller inte att laga mat när jag är hungrig, vilket jag alltid är efter jobbet.

En annan viktig komponent under guldveckan är träningen.

– Det är viktigt för mig att mina pass känns bra, och i jobbet handlar mycket om att hitta rätt balans mellan bokade möten och fria timmar som kan fyllas med allt som kommer från sidan.

När i processen vill du, som strateg, komma in för att kunna göra störst skillnad?

– Det är väldigt olika beroende på utmaning och kund. Ofta är det bra att komma in i samma sekund, eller strax därefter, som kunden känner: ”Vi har tappat vår röda tråd och behöver hjälp.” När kunden stampar och inte kommer vidare, då vill jag in och jobba.

Vilka kompetensluckor jobbar du med att täppa till?

– Jag ska utbilda mig till planner, för att kunna lägga behovspusslet till våra kunder ännu bättre och snabbare, och för att kunna leda det arbetet på ett bättre sätt.

– Men det finns såklart fler luckor hos mig som skulle behöva fyllas. Branschen är så rörlig att det är lätt att halka efter om man inte är genuint intresserad och aktivt söker kunskap. Internetstiftelsen, Kantar och Resumé är mina go to–källor för att hänga med.

Vad vill du vara känd för?

– Jag vill nog inte vara känd, men om jag måste välja hade jag velat kunna spela ett instrument riktigt bra. Tänk att bara kunna dra av ”Für Elise” när folk minst anar det. Så … jag får väl satsa på att bli viral på TikTok med det.

Är du mest, så att säga, fröken magkänsla eller fru Excel?

– Jag hatar Excel, eftersom jag inte kan det, men jag gillar kontroll. Jag är en kontrollmänniska, vilket oftast är till min fördel. Samtidigt har jag lärt mig att lita på min instinkt, och med rätt kontroll i grunden är det lättare att våga lita på känslan.

Okej, avslöja nu hur man filtrerar ut guldet från allt brus i ett kundmöte?

– Man måste våga fråga tills man förstår. Vi förstår sällan våra kunders branscher från början, men vi kan förstå utmaningarna och hjälpa till att lösa dem med beprövade metoder och modeller, oftast i form av grundprinciper och grundfrågor.

– Det mesta är inte så komplicerat som det först kan verka. När man väl börjar hitta kopplingarna blir det lite som att lägga ett pussel. Allt klarnar, bit för bit.

Snyggt, vi byter till det mer personliga planet. Varför övergav du dansen (Julia är utbildad dansare vid Balettakademien, red. anm.) för kommunikationen?

– Mina vänner kallar mig för Skalman, och en Skalman gillar ordning och struktur. I dansbranschen vet man aldrig hur nästa månad eller halvår ser ut, man jobbar med korta tidsramar och slåss hela tiden om jobben.

 – Jag hade en lärare på Balettakademien som pratade mycket om uppoffringarna man måste vara beredd att göra som dansare. Och jag är alldeles för mycket Skalman för att trivas i den osäkerheten, framför allt psykiskt.

Vad triggar din arbetsglädje?

– Att ha kul. Det låter ju sjukt platt, men så är det. Fikaraster, kunder från höger och vänster – ibland vinner vi och ibland förlorar vi – upp och ner i arbetsbelastning. Mixen och pulsen triggar mig.

Och hur återhämtar du dig?

– Jag har ärligt talat ett gäng grejer som jag ”måste” göra för att fungera som jag vill. Jag går och lägger mig 21.00, senast 21.30. Jag promenerar mycket. Jag tränar regelbundet. Jag äter ordentligt. Jag är så ocrazy, hemstickad rakt igenom.

Vad kan alla kontorsråttor lära sig av dansare?

– Bättre hållning, genast! Det finns massor av övningar, men det enklaste är att lägga en ärtpåse på huvudet och gå runt med den hela dagen. Då blir ryggen rak och kroppen glad.

– Det hade nog inte heller skadat om alla ägde varsin massagepistol.

Har du en massagepistol?

– Jajemän. Ett hett tips är att massera med den under fötterna.

Varför?

– Det finns en biologisk förklaring: fascian, bindväven, fäster under fötterna och löper genom hela kroppen. Testa att massera fötterna några gånger, så kommer du märka att du blir både rörligare och mjukare.

Dags att tipsa om lite go’ kultur!

– Alltså, jag är så himla mainstream, jag kollar typ på Elitstyrkans hemligheter och sånt. Men om jag ska ta något lite mer ”tipsigt” så är Jens Hult en fantastisk svensk artist; han är sommar rakt igenom för mig. Och podden Hälsorevolutionen är svinkul, om man är intresserad av den typen av frågor.

Vad är det bästa med mainstream?

– Att man kan prata om det med kollegorna på jobbet! Typ: ”Såg du vad vad som hände i Robinson igår?”

Vem inspirerar dig?

– Folk som tar sig an fysiska uppgifter som också är psykiskt tuffa, typ Ironman – och sedan klarar av det. Det är mäktigt, riktigt mäktigt. Det finns nog en inre önskan om att jag själv skulle vilja göra det någon gång, men det känns väldigt avlägset.

Det är väl bara att du anmäler dig?

– Haha, du säger det ja! Men jag är för rädd. Jag är en rädd människa.

Hur hanterar du motgångar och när allt känns piss?

– Det bästa är att slå i botten, bryta ihop och komma igen. Man måste få krascha ibland.

Hur vill du att dina vänner ska beskriva dig om fem år?

– Det vore kul om folk mindes mig som en kul prick på fest, för det har jag aldrig varit. Men så vill jag bli ihågkommen, som en riktig partypingla, även om det inte alls stämmer med verkligheten.

Vart är du på väg, på det personliga planet?

– Jag är nog inte på väg någonstans för tillfället. Jag står still och jag har det ganska gött.

– Jag har däremot nyligen dykt in i hockeyn (som styrelsesekreterare och gruppledare för evenemangsgruppen i Vimmerby Hockey, red. anm.) och försöker nu lära mig allt om det. Man kan väl säga att jag äntligen har fått på mig tigerränderna! Näe, usch, skriv inte det. Det lät så jävla cringe.