Festfixare, mamma, energiknippe.
Kavallerisoldat?
Möt Helene Fransson – mediasäljaren som
ringt fler samtal än de flesta, och som längtar efter en varm (!) caesarsallad
någonstans i den grekiska övärlden.
Vi sparkar igång med ett scenario: Junikvällen är varm och
bedårande vacker. Den sista
avdelningen av V75:an på Romme, den mysiga travbanan i utkanten av Borlänge, har
just avgjorts. Utdelningen på sju rätt är skral – men det påverkar inte
stammisarna på den spartanska uteserveringen, där Eriksbergflaskor trängs med
programblad och hopknycklade bongar på solblekta utemöbler i plast. Stämningen
är lättsam, nu återstår endast ett lopp innan kvällen tar vid. Ute på banan
värmer det fyraåriga stoet Soon To Be Slarvsylta fint i bakvarv, och
viskningar börjar höras från stallbacken. Hon är klar. Du får ett
infall: 1 000 spänn vinnare. 1609 meter och en 50-centiliters Eriksberg senare
är du plötsligt 142 000 kronor rikare. När du står i kö till luckan för att
hämta ut din vinst, vänder sig plötsligt herren framför dig om och frågar: Du, tjejen, vad
jobbar du med?!
Vad svarar du?
– Oj. Jag säger nog att jag är annonssäljare, eller
mediasäljare, på en reklambyrå i Vimmerby som heter Roxx och startade 1987. Sen
drar jag på och fortsätter berätta om Roxx historia, och kanske lite om vårt tjänsteutbud
och våra koncept.
Mannen får alltså inte särskilt många sylar i vädret?
– Haha, nej – men jag gillar att framhålla vår historia, att
vi faktiskt var först i Sverige med annonsfinansierade kundtidningsproduktioner.
Titeln mediasäljare skvallrar om en
hel del kundkontakt, hur många samtal har du ringt under dina år på Roxx?
– Oj oj oj… Det går ju säkert räkna ut, på ett
ungefär. Säg att vi har cirka fyra projekt igång per månad och vi jobbar 11
månader om året, och varje kund har 40-50 leverantörer som vi ringer en, två,
tre, fyra, fem, sex eller sju gånger, och sen alla samtal om material som ska
in… Och alltihop gånger 28 år!
– Nej, fy, det går inte räkna ut, inte om jag vill ha
förståndet kvar, haha!
Ursäkta frågan, men hur orkar du vara så
trevlig hela dagarna?
– Jag anställdes för att jag
tycker om att prata med folk. Det finns nog liksom i mig, i min person. Min
mamma arbetade inom åldringsvården och redan som liten tyckte jag om att vara
med henne på jobbet och prata med gamlingarna. Jag blev liksom social och omhändertagande
där – vilket hänger kvar än idag. Jag har lätt för att glömma bort mig själv,
och jag mår som bäst när mina nära och kära mår bra. Till
99 procent är jag positiv.
Och den sista procenten, vilka sinnesstämningar rymmer
den?
– Det är väl sorg, rädsla, nedstämdhet – ja, sånt. Jag
hamnar i princip bara där när det händer något som är bortom min kontroll, när
någon blir sjuk eller inte mår bra. Samtidigt kan jag vända den känslan till
något positivt, om jag märker att min insats gör skillnad. För mig finns det
inget finare än att få hjälpa till, att inta mammarollen, oavsett om det är
hemma eller på jobbet. Visst, det tar energi, men samtidigt får jag så mycket
positivt tillbaka. Ett tack, en blick, ett hjärta på telefonen. Ett leenden.
Det är värt allt.
Det är väl ofrånkomligt att man som säljare
får en hel del ”nej” – men hur undviker man att bli ledsen, bitter eller
galen?
– På’t igen bara! Ta nästa samtal. Det blir
lättare att hantera med tiden, ju mer äldre och mer erfaren man blir, men yrket
kräver ett starkt pannben.
Berätta något coolt om dig själv!
– Jag har levt ett tidigare liv som ridande
soldat, i kavalleriet. Därav min kämpaglöd.
Okej, utveckla gärna.
– Jag har träffat högsensitiva människor som har
kontakt med andra nivåer av verkligheten, som kan läsa av våra själars tidigare
erfarenheter. Jag är väl en sökare – men jag är övertygad om att det finns
något läkande i tron, i att söka tröst, och det händer att jag ber kvällsbön
för att hitta hem i den känslan.
– Annars är det coolaste såklart att få bli mormor och
farmor!
Vad är du stolt över?
– Att jag har lyckats fostra två barn till att
klara sig själva. Att jag och min man har varit engagerade i föreningslivet,
och funnits där för ungdomar som har behövt det.
– Och en sak till! Att jag kom i mål första
gången jag sprang tjejmilen, trots att det var en nära döden-upplevelse. Det
var så jävla varmt, folk svimmade, ambulanser överallt. Men jag kom i mål på
ren vilja.
Vad är det godaste du vet?
– Det här kommer låta helt sjukt, men jag måste nog säga en
varm caesarsallad som jag åt på ön Kefalonia i Grekland. Allt var varmt:
salladen, kycklingen, osten.
– Jag fick en chock när salladen kom in, för jag visste inte
att den skulle vara varm. Men jäklar så gott det var! Sen bidrog väl såklart
omgivningen till smakupplevelsen.
Det rycktas om att du har ”fått dasspapper” av komikern
Per Andersson – berätta!
– Ja, det stämmer. Vi var på Diggiloo i Eksjö för ett antal
år sedan, och mitt i showen ville Per Andersson ha upp två från publiken på
scenen för någon form av charadtävling. Jag förlorade hursomhelst tävlingen och
fick då tröstpriset som var 10-20 toarullar på en kvast. Men jag är glad att
jag förlorade, för hon som vann tävlingen (Roxxkollegan Maria Sveed, reds.
anm.) fick en blöt kyss i förstapris.
Vad gjorde du med dasspappret?
– Jag kommer inte ihåg, men jag tror inte att jag fick med
mig alla rullarna hem.
De där 142 000 kronorna som du vann på hästar i det
fiktiva inledande scenariot – om jag sträckte över dem i en sedelbunt här och
nu, och du var tvungen att bränna allt inom 24 timmar, vad hade du gjort då?
– Jag hade bokat en resa till mig och min man, och gett bort
allt som blir över till mina barn.
Du har varit anställd på Roxx sedan 1995,
varför är du kvar?
– För att jag tycker om mitt jobb och mina
kollegor, och för att jag får arbeta fritt och flexibelt, på kontoret eller hemifrån.
Det värderar jag högt i min ålder. Roxx är mitt andra hem, min andra familj.
Målet är att vara kvar i 30 år, och sen ställa till med en jäkla fest!
Vad hade du jobbat med om du inte hade hamnat på Roxx?
– Förmodligen inom äldrevården, eller skolan. Eller
utomlands som volontär.
Var någonstans i världen?
– Jag vet inte, någonstans där jag är behövd.